Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Resebrev 1: Resan ner till Palmerstationen

Nyhet: 2017-04-27

Läs Michael Axelssons första resebrev. Här beskiver han den långa vägen ner till Palmerstationen på den Antarktiska halvön.

9-11 april, Göteborg till Punta Arenas med flyg

Inte mycket att skriva om, fem flyg, Göteborg – Amsterdam – Detroit – Dallas – Santiago de Chile – Punta Arenas. Missade förbindelsen mellan Detroit och Dallas därför tog det 2 timmar att komma genom immigration (det blir värre och värre varje gång) så jag fick några timmar extra på Detroits flygplats. Fick sedan övernatta i Dallas vilket var skönt efter att ha suttit i plan ett antal timmar.
Väl framme i Punta Arenas checkade vi in på hotell Hotel Dreams del Estrecho som, med sin glasfasad, sticker av från resten av stadens bebyggelse, hotellet ligger nära hamnen och därifrån kunde vi se vårt nästa ”hotell”, Lawrence M Gould, som vi skulle mönstra på dagen efter och som skulle ta oss ner till Palmer-stationen.

12 april, Punta Arenas

En sista hälsokontroll, feberkoll och frågor om man varit i länder där ebola och likande sjukdomar då och då härjar, och provning av kläderna. Alla får en standarduppsättning kläder. Det är en del provande så att storleken på allt är OK för det går inte att byta när man väl är på väg eller nere på basen. Gick därifrån med en stor bag med kläder, stövlar och kängor.
Klockan 14.00 mönstrade vi på och fick våra hytter och en första säkerhetsgenomgång, bland annat fick vi lära oss hur signalen för man-over-board lät - något som alla hoppades vi skulle slippa uppleva. Senare på dagen gick vi iland och ut på stan för en sista middag i Punta Arenas på ett tag.

13-19 april, Lawrence M Gould

Vaknade ombord den 13 april efter en natt i hamn, vi skulle lägga ut klockan 10 men vi lämnade Punta Arenas klockan 11, för det visade sig att vi saknade bete för fisket som vi skulle göra på vägen och fick invänta leverans. Mer säkerhetsgenomgångar och information när vi väl var på väg.

Inte så mycket man kan göra på båten så det blir en hel del läsande och tittande på film i båtens ”sällskapsrum”. Första 2 dagarna gungande det inte alls, men när vi gick in i Drake-passagen var det dags för sjösjukebehandling. Det var väldigt länge sedan jag var på en båt så jag viste inte hur jag skulle reagera men jag behövde mina skopolamin-plåster. Man blir lite trött av dessa, men det var inget problem för de 40Mb man hade i daglig tilldelning via WiFi nätet på båten tog slut efter cirka 15 minuter med datorn på morgonen. Sedan kunde man ringa via Iridium telefonen och då gick det ytterligare några minuter av dagen.

Kockarna försåg oss med mat; frukost, lunch och middag och det fanns snacks om man mot förmodan skulle bli hungrig däremellan.

Hytterna var små men bekväma med dusch och toalett, det är en intressant upplevelse att duscha när det gungar ordentligt. Trycket i duschen var inte jättehögt så man fick jaga vattnet allteftersom båten gungade.

17 april var det dags för första fisket, vi satte ut 16 tinor på cirka 160 meters djup och sedan ”hängde” hängde båten i området i 18 timmar innan vi tog upp dem. Vi fick totalt 26 fiskar av arten Notothenia coriiceps (Black rockcod) en av de arter vi skall arbeta med. Den har både hemoglobin (rött blod) och myoglobin. Båten har ett akvariesystem med total 6 stora tankar med genomflödande vatten där vi förvarade fiskar.

Den 19 april på morgonen såg vi Palmerstationen för första gången. Stationen ligger på Anvers Island, 64 grader syd och 64 grader väst, det vill säga den ligger norr om den södra polcirkeln, i höjd med Skellefteå, inte alls lika långt söderut som Scott Base och McMurdo som jag arbetat på tidigare (båda ligger på 78 syd).


På grund av sitt nordliga läge på den Antarktiska halvön så är basen åtkomlig året om, väst Antarktis är högintressant ur klimatförändringsperspektiv för här ser man samma snabba temperaturförändringar som i Arktis. Östra delarna av Antarktis är inte alls lika påverkade ännu. Glaciären bakom Palmer-stationen har under åren krympt snabbt och två öar utanför basen var till för några år sedan täckta av glaciären, man viste inte ens att de fanns förrän glaciären drog sig tillbaka.

När vi lagt till lastades fiskarna av och transporterades till stationens akvariesystem och vi installerades oss på basen.
Del ett av forskningsresan söderut är avklarad, under de närmaste månaderna skall vi arbeta med de fiskar vi fångade under resan, men vi kommer också att gå ut med båten igen för att fånga mer fisk, både i tinor och även med trål. Vi hoppas ju få en del arter av isfisk, det vill säga de fiskarter som saknar hemoglobin och i vissa fal även myoglobin.

Bilder

1. På väg med flyget från Santiago de Chile till Punta Arenas.
2. Vid kaj i Punta Arenas.
3. Säkerhetsgenomgång i sällskapsrummet på båten.
4. Förbereder inflr första fisket.
5. Palmerstationen dyker upp.
6. Båten har förtöjts.
7. Fisken lastas av.

Om författaren

Michael Axelsson är profesor i zoofysiologi, och här skriver han om sina upplevelser på en expedition till Antarktis våren 2017.

Läs mer

Om expeditionen

AV:

Kontaktinformation

Carina Eliasson, pressinformatör

Besöksadress:
Guldhedsgatan 5A

Telefon:
031-786 98 73

Naturvetenskap/GU på Twitter

FÖLJ OSS I SOCIALA MEDIER

 Twitter  Youtube  Instagram    Facebook

Sidansvarig: Tanja Thompson|Sidan uppdaterades: 2017-12-08
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?