Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Naturvetenskapliga fakulteten i korthet

Naturvetenskapliga fakulteten med dess sju institutioner samlar forskning och utbildning inom:

  • biologi
  • geovetenskaper
  • fysik
  • kemi
  • kulturvård
  • marina vetenskaper
  • matematik
  • miljövetenskap
  • molekylärbiologi

Dekan sedan 2018 är Göran Hilmersson. 

Här hittar du siffror ur vår årsberättelse, kort om vår historia och några nedslag i historiska årtal.


Fakulteten i siffror

UTBILDNING

  • 7 529 studenter
  • 2 146 är helårsstudenter

FORSKARUTBILDNING

  • 167 doktorander
  • 32 doktorsexamina

EKONOMI

991 miljoner kronor i totala intäkter:

  • varav 533 mkr i anslagsmedel
  • varav 458 mkr i externa medel

PERSONAL

  • 744 anställda
  • 98 är professorer.

 

Årsberättelse

Varje år produceras en årsberättelse för Naturvetenskapliga fakultetens verksamhet.

I senaste årsberättelsen finns ett tema kring fakultetens verksamhet i förhållande till Agenda 2030 och de 17 globala målen. 

Tidigare årsberättelser

Vår historia

 

Naturvetenskapliga fakultetens historia går tillbaka till 1954 då Göteborgs universitet bildades genom en sammanslagning av Medicinska högskolan och Göteborgs högskola. Göteborgs högskola hade en stark humanistisk inriktning men genom donationer blev det möjligt att inrätta lärostolar i oceanografi och botanik och professuren i geografi innehöll även en naturgeografisk del. Redan på högskolans tid började man ge akademiska fortbildningskurser för lärare i botanik och zoologi.

I mitten på 1950-talet inrättades en professur i matematik och tillsattes 1957 med Tord Ganelius som förste innehavare. Samtidigt började universitet med hjälp av lärare från Chalmers Tekniska Högskola anordna grundläggande kurser i fysik, teoretisk fysik med mekanik samt från 1957 även i kemi. 1959 tillkommer universitetslektorstjänster i systematisk botanik, fysiologisk botanik, zoologi och zoofysiologi vid sidan om den laboratorstjänst som redan fanns i marin botanik.

Inom Göteborgs universitet ingick de naturvetenskapliga ämnena till en början i den filosofiska fakulteten. Riksdagsbeslutet 1960 om en naturvetenskaplig fakultet i Göteborg banade väg för en kraftig utbyggnad av det naturvetenskapliga området inom Göteborgs universitet.

1960 tillsattes en kommitté – Naturvetenskapliga samordningskommittén i Göteborg – som på hösten la fram sitt program för den nya fakulteten. Kommittén skulle planera för en beräknad expansion för naturvetenskapens del från cirka 100 studenter 1960 till cirka 3000 studenter 1970. I direktiven för kommittén framgick att utbyggnaden av ämnena matematik, fysik, kemi samt teoretisk fysik med mekanik skulle ske gemensamt för universitetet och Chalmers.

Vid denna tid fördes diskussioner om möjligheten att slå samman institutioner vid Chalmers och universitetet till en större fakultet. Motståndet mot detta var dock starkt från lärare och studenter vid Chalmers. 1964 lades en proposition om lärosätenas organisation. Istället för en sammanslagning föreslogs då en gemensam förvaltning och ett gemensamt styrande organ för institutionerna i de aktuella ämnena. Detta fick ett kompakt motstånd hos rektor och avdelningschefer vid Chalmers – de hotade med att lämna sina befattningar. Statsrådet Ragnar Edenman modifierade då sitt förslag. En flerpartimotion från göteborgska riksdagsmän krävde en långtgående samordning. Debatt utbröt i pressen om skråtänkande och separatismen hos konservativa akademiker.
Matematikprofessorn Tord Ganelius var en varm anhängare av en integrering av Chalmers och universitetet under en enda gemensam styrelse på samma sätt som den medicinska högskolan och Göteborgs högskola hade integrerats 1954. Resultatet blev en kompromiss där Chalmers integritet bevarades intakt och gemensamma institutioner skapades men under överinseende av rektor för Chalmers och med teknisk och administrativ personal avlönad från Chalmers.

Frågan om en sammanslagning av Chalmers och universitet har sedan tagits upp vid flera tillfällen och diskussionen var livlig inför högskolereformen 1977. Motståndet var då fortfarande stort och Chalmers blev 1994 en enskild stiftelse.

 

  • Fakultetens historia i årtal

    2017. En verksamhetsförändring för Lovéncentret arbetas fram och den 1 januari 2018 får Lovéncentret institutionen för marina vetenskaper som värdinstitution.

    2016. I början av året fick Jens Oddershede rektors uppdrag att stödja fakultetens arbete med att skapa en gemensam målbild för den långsiktiga utvecklingen av fakultetens verksamhet. Han presenterade sin rapport i mitten av maj 2016. Oddershede föreslog bland annat att Lovéncentret skulle sammanföras med institutionen för marina vetenskaper och att frågan om integrerade institutioner med Chalmers borde utredas. I augusti 2016 gav rektor Axel Wenblad i uppdrag att lämna förslag till hur dagens marina fältstationsverksamhet kan bedrivas på ett mer kostnadseffektivt sätt.

    2015. Den 1 juli bildas institutionen för marina vetenskaper vars profil blir unik i landet. Samtidigt bildas Centrum för hav och samhälle, vars uppgift är att initiera och utveckla transdisciplinär forskning och utbildning inom det marina/maritima området och att skapa en tydlig ingång till universitetets marina och maritima verksamhet.

    2012. Två nya institutioner bildas genom sammanslagningar: institutionen för biologi och miljövetenskap samt institutionen för kemi och molekylärbiologi. Elisabet Ahlberg, oorganisk kemi, tillträder som dekan.

    2008. Sven Lovén Centrum för marina vetenskaper skapas och forskningsstationen vid Kristineberg, tidigare samägd med Kungl. Vetenskapsakademien, överförs till Göteborgs universitet. GMF upphör som organisation och Lovéncentret tar över dess verksamhet.

    2005. Fakultetsdirektören överlämnar den 22 september universitetets flagga och en mässingsskylt med universitetets logotyp till Mariestads kommunalråd. Under året har all utbildning vid Hantverksskolan Dacapo integrerats i universitetets verksamhet. Fakulteten satsar på forskning genom institutionsövergripande plattformar på tio områden.

    2003. Regeringen beslutar att ge Göteborgs universitet medel för att planera och genomföra hantverksutbildning i samarbete med Hantverksskolan Dacapo i Mariestad. David Turner, marin kemi, tillträder som dekan.

    2001. Två nya professurer tillsätts, i läkemedelskemi och växtmolekylärbiologi.

    2000. Den 1 januari får fakulteten ytterligare 22 nya professorer som ett resultat av befordringsreformen. Naturvetenskapliga forskningsrådet beslutar att en professur i Geosfärsdynamik – särskilt Östersjöns vatten och materialomsättning – skall tillsättas vid Göteborgs universitet. Detta sker efter en internationell utvärdering av ansökningar från universiteten i Göteborg, Linköping, Lund och Stockholm samt högskolan i Kalmar.

    1999. Stefan Nilsson, zoofysiologi, tillträder som dekan.

    1998. Strategiskt program för fakulteten 1998-2002 fastställs. Befordringsreformen innebär att fakulteten får 24 nya professorer den 1 februari.

    1996. En professur i kulturvård inrättas.

    1995. Geovetarcentrum invigs.

    1993. Universitetet tar beslut om en decentraliserad organisation som innebär att fakulteterna får ansvar för i stort sett alla frågor som rör fakultetsområdet, inom de ramar som styrelse och rektor anger. Dekanerna blir chefer för sina fakultetskanslier. Fakultetsnämnden tar beslut att se över institutions- och sektionsorganisationen inom fakulteten. Institutionen för kulturvård överförs från den humanistiska fakulteten till den naturvetenskapliga. Sven Lindqvist, naturgeografi, tillträder som dekan.

    1997. En ny organisation med nio storinstitutioner införs vid fakulteten från den 1 januari. De tidigare sektionerna försvinner. Prefekterna får ett tydligt chefsansvar. Fakultetens forskning, utbildning och administration utvärderas av ”skuggfakulteter” från University of Birmingham, University of Groningen och Gatty Marine Laboratory.

    1989. Göteborgs marina centrum bildas vilket ganska snart fick namnet Göteborgs universitets marina forskningscentrum (GMF). Samma år sätts miljöfrågorna i fokus och en miljövetenskaplig sektion bildas.

    1989. Göteborgs marina centrum bildas vilket ganska snart fick namnet Göteborgs universitets marina forskningscentrum (GMF). Samma år sätts miljöfrågorna i fokus och en miljövetenskaplig sektion bildas.

    1988. En professur i molekylärbiologi inrättas. Ingvar Lindgren, fysik, tillträder som dekan.

    1986. Anders Enemar, zoologi, tillträder som dekan.

    1983. Jan S Nilsson, matematisk fysik, tillträder som dekan.

    1980. Bo G Malmström, biokemi, tillträder som dekan.

    1977. En professur i genetik tillsattes.Med 1977 års högskolereform kom ekonomiska utmaningar för fakulteten. Statsanslagets beräkning ifrågasattes och diskussioner pågick under nästan ett decennium om hur beräkningen hade gjorts och hur de otillräckliga medlen skulle fördelas. Inom utbildningsdepartementet och UHÄ talades om ”Göteborgssiffror” där man inte förstod sig på beräkningarna från Göteborg om vad som gällde Chalmers respektive Göteborgs universitet. I Göteborgs-Posten kunde göteborgarna läsa ”Stängt - professorn har gått hem”. En annan av fakultetens professorer föreslog att universitet skulle ställa in löneutbetalningen för universitets anställda under en månad för att lösa den matematisk-naturvetenskapliga fakultetens ekonomiska problem. Tord Ganelius, matematik, tillträder som dekan.

    1973. Olof Hanner, matematik, tillträder som dekan.

    1971. Karl-Erik Eriksson, teoretisk fysik, tillträder som dekan.

    1970. På 1970-talet expanderade fakulteten i måttlig takt och tillskott skedde främst där nya forskningsfronter påvisade behov av ökade resurser.

    1968. Bo G Malmström, biokemi, tillträder som dekan.

    1965. Sten Rudberg, geografi, tillträder som dekan.

    1963. Tord Ganelius, matamatik, tillträder som dekan.

    1962. Två nya professurer i zoologi och teoretisk fysik med mekanik inrättas. Det finns redan drygt 900 studenter inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.

    1961. Den naturvetenskapliga fakulteten sammanträder första gången under hösten. Den består då av fyra professorer i botanik, geografi, matematik och oceanografi, två laboratorer i marin botanik och oceanografi, de två lärare som uppehöll de nyinrättade professurerna i fysiologisk botanik och zoofysiologi samt adjungerade ledamöter från Chalmers. Börje Kullenberg, oceanografi, tillträder som dekan.

    1963. Sju nya professurer tillkommer: systematisk botanik, analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk kemi, organisk kemi och en andra professur i matematik.

    Uppgifterna som beskriver fakultetens historia har till stor del hämtats ur Göteborgs universitets historia II, av Bo Lindberg och Ingemar Nilsson (1996) samt ur protokoll från naturvetenskapliga fakultetsnämnden och andra interna dokument som rört fakultetens verksamhet.
     

Sidansvarig: Erika Hoff|Sidan uppdaterades: 2018-09-25
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?